Varm eller ljummen?
En av 1800-talets största evangelister, Charles Finney, sa att "om man inte har upplevt en tacksamhetens förkrosselse över sin frälsning de senaste 14 dagarna, är man på väg att bli ljummen." Det ligger väldigt mycket i det tror jag. För ljumheten smyger sig på successivt. Den kommer inte plötsligt. Därför är det viktigt att pröva sig själv i ljuset av detta uttalande som är i linje med Herrens egna ord i Upp 3:16 Eftersom du är ljum och varken varm eller kall, ska jag spy ut dig ur min mun. Kall är ingen kristen. Den beskrivningen passar bäst in på ateister. Konstigt nog tycker Herren det är bättre att vara ateist än ljum kristen! Men vid en närmare eftertanke är det inte så konstigt. Ateister är upptagna med frågan om Guds existens. (Det var även jag när jag var ateist.) Ć„rliga ateister vill veta sanningen om Guds "eventuella" existens, men har i den västerländska kulturen inte fått se de bevis som finns att få för den kristna trons sanning och giltighet. Tecken och under lyser med sin frånvaro i vår del av världen, och Kyrkan förknippas mest med skandaler och ytligt religiöst ā€¯tjafsā€¯. Oärliga ateister är mer eller mindre antikristliga och är inte intresserade av sanningskriteriet. Ljumma kristna däremot, är inte speciellt upptagna med det faktum att Gud finns och att Jesus lever idag. Varma kristna är väldigt upptagna med frågan om Guds existens, utifrån sin vetskap och upplevelser av Guds existens och Jesu ställföreträdande död och uppståndelse. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser, Hebr 11:1.
Många kristna oroar sig mer för om de befinner sig på rätt plats geografiskt sett än deras andliga tillstånd. Men då har man spänt vagnen före hästen. Det är mycket viktigare för både dig och Gud att du befinner dig på den andliga nivå där du bör vara, än var du befinner dig geografiskt. Det kommer sedan att lägga sig tillrätta automatiskt som ett resultat av att man har den rätta andliga nivån i sitt kristna liv. Man kan lättast fråga sig själv: vaknar jag varje morgon med en lovsång i mitt hjärta, en bön av tacksamhet eller ett behov av tillbedjan, eller är det morgontidningen och frukosten jag mest längtar efter? Svaret på denna fråga är väldigt avslöjande för ens andliga tillstånd. Men som sagt, det finns gränser inom vilka man får pendla utan att för den skull vara ljummen. Känn ingen fördömelse för vad jag har sagt här ovan. Det finns nåd för var och en som vill bättra sig och omvända sig från allehanda köttsliga begär och vanor/ovanor. Men det är mycket bättre att kontinuerligt hålla koll på sig själv på detta sätt än att behöva överraskas av nödvändiga prövningar längre fram för att kunna bestå inför Människosonen, Luk 21:36, Matt 10:33, Mark 8:38.
Gör denna vecka till en självprövningens vecka!
Lycka till i Jesu namn, amen.
Olof Amkoff
|
